Kanske bröts du ner gradvis av långvarig stress och press. Och en känsla blev starkare av att utrymmet blev trängre och stunderna av glädje kortare. För du kom alltid ihåg att det som känns bra inte varar särskilt länge. Och så en dag kändes det som att mörkret helt hade tagit över.

Eller knockades du in i det av en plötslig händelse, som en blixt från klar himmel. Något fick ditt liv att tippa på ända.

Oavsett känns det nu som att du rör dig genom gyttja. Kanske känns det bara tungt, som att hjärnan är i en dimma och hindrar dig från att tänka klart, eller som att ingenting kommer att bli bra igen. Du kanske känner dig nedstämd ständigt, eller så finns det fortfarande glimtar av något gott, men de känns för få och för glesa. Ibland kanske du får panik av att ha det så här, blir rädd för att fastna i det för alltid och ångesten slår på med full kraft. Efteråt känner du dig ännu mer utmattad och låg.

Jag vill möta dig där det känns som allra svårast och tillsammans letar vi oss fram till en tillvaro där ljusglimtarna tätnar tills de inte längre bara är glimtar, utan en tillvaro som känns behaglig att vara i.